Svinmålla, Chenopodium album.
Favoritväxt har den inte alltid varit och är fortfarande inte i allas ögon. Den fina illustrationen är ur boken ”Nordiska ogräs” från 1957. Skriven för ”den moderna jordbrukaren” som ”tvingas att skaffa sig kunskap icke blott om utseendet på de ogräsarter, som förekommer i hans åkrar, utan också om deras spridningssätt och förekomst i olika slag av grödor.” Här kan man bl.a läsa om svinmållan att den har en kraftig pålrot, vilket skulle kunna tyda på att den är bra på att fånga upp näring från djupare jordlager.
Den är den vanligaste arten i släktet Chenopodium och kallas ibland för mjölmålla eller vitmålla. I släktet finns många intressanta arter spridda över hela jorden där de växer på havsstränder, skräpmark och i vanliga trädgårdsland och odlingar. Man vet att människor sedan urminnes tider använt både de näringsrika, goda bladen och fröna. Som köksväxter är mållorna bland Europas äldsta och odlades åtminstone ett par hundra år före Kristus. I norra Indien används den fortfarande idag i många vanliga rätter som soppa, curry och fylld paratha. Vill du hitta spännande recept för din svinmålla så sök på det indiska namnet, bathua.
Svinmållan är en ettårig ört som sägs kunna bli upp till en meter hög under gynnsamma förhållanden. Mätte nyss ett av vinterskeletten för säkerhets skull – de största exemplaren är 180 cm. De växer i väl gödslad jord där det tidigare stått ett tunnelväxthus. Det är några år sedan det bodde får här på vintern och hönsen gick och åt våtarv tidig vår innan det var dags att plantera tomater. Viktigast för förekomsten av målla är all tång som hämtats på stranden för att berika sandjorden. Växthusplasten är nu borta sedan ett år och mållan har helt tagit över.

De första åren var det ogräset svinmålla som dök upp i mängder och rensades bort. Småplantorna fick förstås ligga kvar på jorden för att ge näring åt tomaterna, så de kom ändå till nytta. Under senare år har det förändrats helt och istället blivit spenatväxten svinmålla som ger ett överflöd utan minsta ansträngning. Perenner i all ära men det här fungerar precis lika bra. Den fröar av sig rikligt och får mer än gärna ta över där det finns plats. Årsbehovet av spenat är täckt med råge.
Oftast är bladen lite trekantiga men plantan är väldigt variabel både i form och färg på bladen och i växtsättet. Färgen kan vara ljust grön till ganska mörkt grågrön. Undersidan av bladen och skottspetsarna är täckta av blåsformade hår som gör att de alltid är vitmjöliga. Förmodligen är det håren som gör att bladen flyter. Sköljer du av bladen i en balja så får du trycka ner dem i vattnet. När du släpper så flyter hela högen upp och lägger sig på ytan och bladen är torra.
Skörda när den börjar gå i blom och bladen fortfarande är oskadda och fina och låt även blomkolvarna åka med. Det brukar bli mitt i sommaren, oftast i juli. Den har en fantastiskt rik och god spenatsmak och är dessutom väldigt näringsrik, bl. a. innehåller den mer än dubbelt så mycket vitamin C som spenat. Den innehåller även rätt mycket nitrat. Om du vill undvika de högsta halterna så ska du skörda på eftermiddagen då mängden är mindre.
Repa av bladen, förväll och frys in. En bra metod är att krama ur de förvällda bladen i knytnävsstora bollar och frysa in på en bricka innan du lägger över i en påse. Praktiskt att ha styckfryst för allt från snabblunch för en, till familjemiddagen. De håller sig också bra färska i flera dagar i en plastpåse eller låda med lock i ett svalt utrymme.
Svinmållan är släkt med quinoa och fröet går att äta på samma sätt. Under nödår i Sverige så maldes de till mjöl. De är rika på protein, A-vitamin, kalcium och kalium. Har inte provat detta ännu, de är väldigt små. Har du testat så skriv gärna en kommentar och berätta.
Rådjur och harar lär älska mållan men här har skörden blivit tillräcklig för oss alla.
Frö bör vara enkelt för de flesta att få tag i även om man inte bor i närheten av en strand. De är bland de första som dyker upp på nybruten mark. Det kan vara i kanten av trädgårdsland, åkrar, nyanlagda vägar och jordhögar, lite varstans där det pågår markarbeten. Från senare delen av juli till september kan du repa av massor av frön från kolven i toppen av plantan.
Alla mållor som förekommer i Sverige är ätbara men bland de som är goda och förekommer regelbundet finns bärmållan (C. foliosum), smultronmållan (C. capitatum) och inte minst lungroten (C. bonus-henricus) som är perenn!
Om du är intresserad av att köpa plantor av lungrot så kan du besöka oss på något av de evenemang vi är med på. Du kan också läsa mer om lungroten i växtbeskrivningarna.
1 thought on “En favoritväxt – Svinmålla”