Det surrar i luften av humlor och allt skjuter upp ur jorden och vintervilan genom tjocka lager av halm, tång och flis. Nu är vi i början av många av de perenna grönsakernas högsäsong och man kan verkligen njuta av riktig vårmat. Det är en rikedom att till både frukost och lunch kunna gå ut och plocka en blandning av smakrika blad, klippa ner dom i en omelett på egna ägg eller göra en väldigt grön, frisk och len grönsaksdryck.
Svartrotens blad är som bäst nu när dom är späda, senare på säsongen passar de bättre tillagade. Den här plantan har stått på samma plats i säkert 7-8 år och kommer upp som en kraftig bladrugge tidigt på våren. Senare blommar den med vackra gula blommor. Roten har inte skördats så plantan har stått orörd alla år.
Myskmalvans blad däremot är smakrika och goda hela sommaren. De rosa eller vita blommorna är både goda och vackra i salladen förstås. Myskmalvan fröar av sig och är inte kräsen med växtplatsen, det finns plantor som verkar växa i rent grus alldeles intill ett utekök praktiskt nog.
Den spanska körveln är tidig och snabb, har du låtit den gå i frö så dyker det upp små plantor lite här och var den här tiden. Fantastisk anissmak som förhöjer vilken sallad eller grön juice som helst. På hösten när fröställningarna fortfarande är gröna så kan man nypa av några frön när man går förbi och tugga på dom ett tag, jättegott. Den är en tacksam och lättodlad växt med vackert bladverk som ger ett väldigt frodigt intryck. Även i den sandig och torra jorden här trivs den utmärkt, både ute i solen och under det stora körsbärsträdet. Vill du skapa lite djungelkänsla under trädkronorna så passar den bra. Kombinera med någon perenn klättrare som rankspenat eller potatisböna.
Den här lilla lungrotsplantan är inne på sitt andra år så ännu har den fått vara ifred. Förhoppningsvis ska den breda ut sitt bladverk över hela odlingsbädden och så småningom hålla undan ogräset på egen hand. Den lär trivas tillsammans med rädisor så tillsvidare har jag sått fyra sorter i grupper i kanterna på bädden.
Olika sorters lök kan man aldrig få för mycket av, sakta lär man sig uppfatta de olika smaknyanserna och hittar den rätta platsen för var och en i matlagningen. Den sibiriska kantlöken är en favorit som blommar med jättevackra, ljust lila, luftiga bollblommor i juni-juli. Några plantor brukar få övervintra nedgrävda i växthuset så det kan finns att klippa på mackan redan i februari med lite tur.
Luftlöken är fantastisk, tidigast av alla med massor av grön blast att klippa i maten. Det går bra att behandla den som salladslök också, pilla och dra loss hela lökar. På engelska kallas den för ”walking onion” för sitt sätt att sprida sig via topplökarna. När de är redo så bryts eller böjs stjälken helt enkelt av tyngden och lökarna hamnar i jorden en liten bit ifrån moderplantan. De får rötter och börjar växa väldigt snabbt, ofta har den gröna grodden satt fart redan innan stjälken bryts.
Ofta bortglömd vårprimör som finns i mängder om du har en humleplanta och som kommer upp precis innan sparrisen är skördeklar. Fort går det också. I länder vid medelhavet där de är mycket bättre än vi på att plocka många olika vilda växter till fantastiska sallader och pastarätter, där betraktas förstås humleskotten som en delikatess. Tillaga på alla möjliga sätt, gärna på samma sätt som sparris, du kan även äta dom råa.
Stäppkål, en tvåårig planta, här har kaninerna hunnit före.
Det är andra året för Pak Choi och palmkål som övervintrat i växthuset och dags för dem att gå upp i blom. Så nu gäller det att vara snabb med saxen och skörda mängder av mini-broccoli att fräsa tillsammans med vitlöken från i fjol. När du skördar ett toppskott med knoppar så växer massor av sidoskott upp, på samma sätt som hos Broccoli-Raab, eller grönsaksrybs som den kallas på svenska. Riktig vårlyx!
