Just nu regnar det, ett lagom dagsregn med lite uppehåll då och då. Tidigare år har det oftast varit en besvikelse att peta i jorden efter ett bra sommarregn då det inte trängt ner mer än en knapp cm. Även om det alltid tillförts organiskt material så har det aldrig blivit tillräckligt för att få en riktigt bra, fuktighetshållande jord. De senaste åren har det lagts på ännu mer, fler och varierade lager och kontinuerlig tillförsel vilket har gjort att fukten absorberats bättre och stannat kvar i det lagom luftiga lagret som består av en blandning av tång, halm, gräs, bortrensat ogräs, flis mm. Tidningar och wellpapp som ligger underst, närmast förra årets jordyta hålls fuktiga och nedbrytningen kan sakta fortgå.
Alla bäddar var inte så väl förberedda i år, ett par hade blivit helt överväxta av någon syra, troligen bergsyra som är ett alldeles hopplöst rotogräs som sprider sig snabbt som vinden. Går visserligen att äta men som med kirskålen, det finns gränser.
Tidigt i våras täcktes hela bädden, som fortfarande var fuktig, utan att ta bort något av syran med ett lager väl förmultnad hästgödsel, blöta tidningar och därefter med ett lager kompost och ensilage. Eget ensilage, eller hösilage om man nu kan kalla det så som består av sista gräsklippet från i höstas blandat med löv, som legat i täta plastsäckar ute över vintern. Det luktar i alla fall syrligt och gott om dem. Överst ett lager med flis och därefter en ordentlig genomvattning och sedan fick bädden vila. För att ett par månader senare få ner de små knippena av rödbetsplantor så kan man helt enkelt skära sig igenom tidningarna, lyfta lite lätt på kanterna och petade dit plantorna, vattna och vika ner tidningen mot plantornas rothals och fösa tillbaka täckmaterialet.
Plantorna kom igång snabbt och har växt fantastiskt helt utan vattning. De första rödbetorna är skördade och blad åker i omeletten eller pastasåsen varje dag.
Den här metoden har hållit jorden under tidningarna fuktig även under den intensiva värmen i maj i år. Om du vill göra på samma sätt så tänk på att jorden ska vara fuktig när du lägger på de blöta tidningarna, vattna ordentligt annars. En så lång period med temperaturer på över 30 grader och ingen nederbörd gav ny tyngd åt tankar om bestående vattenbrist för oss alla i framtiden och skapade ett behov av att snäppa upp sig i fråga om sparsamhet och insamling av vatten.
Odlingarna är placerade nära huset, dels av uppenbara skäl som lättillgänglighet för skötsel och skörd men även för att stuprör och rännor ska kunna leda direkt ut i odlingarna. Ett annat sätt att fånga vattnet är att skapa s.k swales som egentligen är en grund grop eller ett mindre dike. Där samlas vatten naturligt men du kan också leda vatten dit från ditt tak. I en fördjupning samlas även löv och annat organiskt material och du får en god och fuktighetshållande jord utan större arbetsinsats. Du kan plantera växter med olika vattenbehov i olika lägen längs gropen, längst upp på kanten eller långt ner, i sol eller i skugga.
Tunnor och baljor som samlar upp vattnet direkt från hustak och växthus finns förstås men tanken är att successivt bygga upp ett system med fler hopkopplade tunnor så allt vatten tas tillvara.
I den lilla skalan diskas det i balja och den får också stå kvar i vasken för att samla upp vattnet när man sköljer av händerna eller tar ett glas vatten. Den töms sedan i tunnan närmast köket eller hälls ut direkt i växthus eller krukor. Man får en tydlig bild av hur mycket vatten vi spolar iväg i ledningarna varje dag, bara i köket.
Som tidigare nämnt så behöver jorden matas med massor av organiskt material för att bli en god odlingsjord. Tidigare år har materialet vänts ner samtidigt som kvickrot rivits bort i mängder på våren. Att istället använda metoden att lämna marktäckningen orörd sparar mycket arbete samtidigt som allt liv i jorden mår bättre av att få vara ifred. All flis kan också utnyttjas bättre då nedbrytningen av det inte förbrukar kväve mer än lokalt i ytan när man inte vänder ner det i jorden. Det är ändå värt att tänka på att det är bra att blanda olika täckmaterial, det levande gröna som innehåller mycket kväve med det döda bruna. Här läggs allt gräs från gångarna direkt mellan plantorna.
Det kan vara lite knöligt att direktså när man har ett tjockt lager med täckmaterial, så för att underlätta arbetet kan man så i pluggbrätten eller småkrukor och plantera ut småplantor istället. Då är det enkelt att fösa halm eller flis åt sidan och gräv ett litet hål med handen i den luckra jorden och sätter ner plantorna.
I höst, inför nästa säsong kommer bäddarna att täckas med blöta tidningar där det finns rotogräs. I andra bara längs kanterna för att hindra syra och kvickrot att växa in från gångarna. I alla odlingsbäddar fylls det sedan på med det som finns av organiskt material och man får hoppas att det kväverika gräsklippet som lagts på under sommaren är tillräckligt för att försörja nedbrytningen av det kolrika materialet när det nu hamnar under ytan. Risken är annars att små nysatta plantor hamnar med rötterna i ett lager med flis där kvävet inte räcker till för både nedbrytning och en god tillväxt. För att vara på den säkra sidan kan man vattna med ett milt gödselvatten.
Bra böcker där du kan läsa mer om energisnåla, smarta och naturliga sätt att odla:
”Skogsträdgården, Odla ätbart överallt”, Philipp Weiss & Annevi Sjöberg, ”Permakultur! Framtiden i din trädgård”, Ylva, Johan och Siri Arvidsson.
Besök också Skogsträdgårdsbloggen där du kan läsa betydligt mer om smart bevattning i lite större skala i ett aktuellt inlägg.