Det är en lärorik sommar som ger oss möjlighet att verkligen tänka efter hur vi använder vårt vatten. Pratade med några vänner häromdagen som trots att de har tillgång till storstadens vattenresurser, väljer att ha en balja under alla kranar för att samla upp det vatten som annars spolas bort när vi tvättar händer, väntar på kallt vatten, eller sköljer av en kaffekopp. Det samlade vattnet används i krukor, pallkrageodlingar och ett litet växthus. Dit har de flesta av oss nog inte kommit ännu. För oss med egen brunn kommer det mer av nödvändighet denna sommar och man kan hoppas att vi lär oss inför en framtid som kanske innebär förändrade förutsättningar.
Här har vi fått knappt 4 mm regn på en dryg månad. Idag blåser det en frisk bris och plötsligt släppte de stora asparna inte bara gula löv utan också gröna, alldeles torra.
På sina ställen ser det ut som en sandstrand.
Punktbevattning och sedan ordentlig marktäckning görs på utvalda ställen för att därefter lämna planteringen åt sitt öde i väntan på regn. Det får vara det bästa alternativet då det känns orimligt att vattna vid behov samtidigt som det är svårt att vara overksam och se på när växter dör. Täcket får bestå av det som finns kvar av kompost, hästgödsel, gräs från i fjol som lagrats i plastsäck och överst grov flis. Även färskt häckklipp läggs direkt i odlingarna. Gräsklipp blir det inget då tillväxten stannade av så tidigt att det bara blivit en klippning på hela säsongen. Hallonplantorna har lidit ordentligt av torkan så de fick sitt täcke i går kväll.
En andra omgång bondbönor såddes i pluggbrätten för en månad sedan och tanken var att vänta på bättre planteringsväder. Nu är plantorna så stora och fortfarande inget regn så beslutet blev att vattna ett par fåror, tillföra kompost, plantera, vattna igenom igen och täcka med flis här också. Marken runt omkring i bädden är täckt med växtrester, uppryckt ogräs och en del fallfrukt. Nätet, som är ett återanvänt elstängsel från den gamla fårhagen är kvar sedan det växte sockerärtor här. Så, nu får vi se om de kan etablera sig utan mer vatten i väntan på regnet.
Det finns ändå fickor av frodighet. I hügelbädden som har några år på nacken utan att ha blivit påfylld, har ett gäng bönor av sommarsådd och en squashplanta troligen hamnat med rötterna intill någon större stock som ligger i botten och håller jorden fuktig. Här har det inte vattnats något på hela sommaren.
Mer att nämna på den positiva fronten är kålen som är ett tåligt släkte som inte ger upp i första taget trots både angrepp och torka. I växthuset dyker det upp fantastiska självsådder tidigt på säsongen men när kålfjäril och kålmal börjar flyga så hinner man inte alltid hålla koll på ägg och larver.
Mitt i sommaren är det bara skelett kvar men så länge det finns liv finns det hopp och nu i augusti är det nya blad på gång mellan de kraftiga mittnerverna som är kvar av vårens jätteblad.
De plantor som sattes i bäddarna ute i våras är mycket mindre än de brukar vara vid den här tiden men växer ändå på i sakta mak. De har bara fått vatten vid några enstaka tillfällen under senaste månaden då de nästan lagt sig platt ner i värmen.
Så om du har plats, lämna alltid kvar kålplantor som för en tynande tillvaro så kommer de igen senare på säsongen och kan ge skörd hela vintern.
En meningsfull sysselsättning just nu om du bor i de delar av landet som fått minimalt med regn, kan vara att gå ut med kamera och dokumentera var du har de torraste respektive fuktigaste delarna av din trädgård. Bra att veta inför framtida plantering, odling och markbehandling.
Här går det ett fuktstråk i den skuggiga delen av bilden som fortfarande försörjer björken i mitten med vatten medan många angränsande träd gulnat och släpper sina blad.
Du kan också passa på att samla kunskap om vilka växter, både vilda och odlade som verkar klara torkan bäst. Då kan man t. ex hitta de som vägrar ge upp trots kompakterad jord, hetta och torka – och det är ju hoppingivande.
