Småplantor och skogsträdgård

Nu går mycket tid till att skola små plantor och så nytt. Hälften av tomaterna är skolade och någon dm höga, resten såddes några veckor senare för att få lite respit med skolningen och bättre plats inomhus. Två sorters sparris finns bland sådderna i år, den gamla franska kultursorten Argenteuil med tjocka lite rosalila stjälkar, och vildsparris, Asparagus acutifolius som lär ha en mer intensiv smak än vanlig odlad sparris. Den senare växer vild i medelhavsområdet och står i SKUD (Svensk kulturväxtdatabas) som ”klättrande flerårig ört”. Blir spännande att se vad det kan innebära.

Vildsparris, olika sorters tomater och tomatillo ‘Toma Verde’

Jorden blandar jag av lite kompost, gammal jord från växthuset eller någon odlingsbädd, ogödslad torv och i såjorden också lite sand. Skulle det bli för mycket torv så näringen är för snålt tilltagen så har jag gödselvatten på nässlor och vallört stående i dunkar från i höstas och snart kan man också göra nytt.

Vallört i mars

Jag går ofta en runda på morgonen, det blir inte samma vända varje dag så något nytt finns alltid att upptäcka. Just nu blommar körsbärskornellen i skogsträdgården.

Blommande körsbärskornell i slutet av mars

Övriga träd och buskar i skogsträdgården har lätt svällande knoppar och verkar ha klarat vintern bra. För att skydda de små plantorna från rådjurens fejande behöver jag ordna bättre skydd. Nu har några av träden bara blå, fula bärnät liggande över sig. Planen är att pröva med ordentliga rishögar runt varje växt, minst 50 cm höga och lika breda. Det lär kännas osäkert för rådjuren, framförallt är det svårt för dem att snabbt fly om fara uppstår.

I år är det också dags att bestämma hur man ska röra sig genom planteringen och börja skilja på stig och planteringsyta. Lite tidigt att plantera örtskikt närmast träd och buskar men en del vallört, daggfunkia och dagliljor är tanken att få på plats som barriärväxter längs ytterkant av planteringen. Avsikten med en barriärväxt är att den försvårar för gräset att växa in i planteringen, den kan skugga marken effektivt och har ett kraftigt och konkurrenskraftigt rotsystem. Under första sommaren blommade ett band av vildväxande röllika längs en stor del av gränsen mellan äng och plantering. Även den lär fungera som barriärväxt så inplantering av annat gör jag tillsvidare där röllikan lämnat en lucka.

Röllika som växer vilt på ängen

Det är redan ganska tätt planterat men några buskar och ett valnötsträd som aldrig kom i jorden i höstas ska ändå klämmas in. Allt får troligen inte plats så det blir också ett par mindre planteringsöar en bit ut på ängen där det redan står en ensam kastanj.

Krusvinbär, kvitten, trädhassel, krusbärsaktinidia och den städsegröna Atriplex halimus

Atriplex halimus, till höger på bilden ovan verkar inte ha något vedertaget svenskt namn men kallas på engelska för saltbush, sea orache eller shrubby orache, där orache betyder målla. Den ingår i strandmållesläktet. Busken är städsegrön, trivs i lätta, näringsfattiga jordar i full sol och är motståndskraftig mot torka. En mycket bra växt i kustklimat eftersom den är både vind och salttålig. Och, den är god, lätt krispiga saltsmakande blad som kan användas både i sallader och som spenat. Kan vara bra att veta att den, precis som vanlig spenat innehåller relativt höga halter av oxalater.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: